– Vad tror de om oss egentligen? Att vi vill manipulera folk? Thore Berggren, kommunikatör på Kalmar kommun och med mångårig bakgrund som copywriter, säger att han är förvånad.
Thore Berggren syftar på kritiken mot kommunens offentliga möte om Linnéuniversitetet i Kalmarsalen på torsdag. Antydningar om att mötet bara blir en megafon för politikerna och att allmänheten inte kommer att få svar på sina frågor, förvånar honom.
– Kommunen ordnar inga politiska möten. Det är en uppgift för de politiska partierna eller för andra som vill bjuda in dem. Det är därför vi inte har någon debattpanel.
Thore Berggren kom till Kalmar från Norrköping för två år sedan. Han är mannen bakom inte bara ”bondfångarannonsen” om en tusenlapp mer i plånboken – ”syftet med den var att locka folk till mötet och jag har skrivit den här typen av annonser hur många gånger som helst åt andra kommuner” – utan har också fört pennan i en 68-sidig rapport från i våras som inte väckt så mycket uppmärksamhet. Hittills.
Det är den rapporten Thore Berggren hoppas få ägna en del tid åt att presentera på mötet.
Förutom diskussioner om Fredrikskans, Ölandshamnen och lokalinvesteringar.
– Det handlar inte bara om hus, upprepar han.
– Vi är på väg att förlora allt. Historiskt har Kalmar förlorat rollen som unionsstad, sjöfartsstad, stiftsstad, garnisonsstad och industristad. Snart förlorar vi rollen som residens- och landstingsstad.
Att Kalmar blev universitetsstad 2010 är därför det viktigaste som har hänt i kommunens moderna historia enligt politikerna, som gav en projektgrupp i uppdrag att svara på frågan:
”Hur tar Kalmar bäst tillvara de möjligheter som följer av att Kalmar har blivit en universitetsstad?”
Svaret blev:
”Genom att omvandlas från en småstad i en glesbygdsregion till ett modernt kreativt centrum i det nordeuropeiska nätverk som Linnéuniversitet är en del av.”
Och vägen dit besvarades med att:
”Genom att få kreativa, välutbildade människor att vilja flytta till och bo i just Kalmar hellre än någon annanstans.
All forskning visar att ekonomisk tillväxt främst uppstår där andelen välutbildade människor växer.”
Rapporten visar också att det inte är så enkelt att bara erdbjuda jobb och bostäder för att locka fler till Kalmar. Forskning visar att de faktorer som spelar roll för dagens ungdom när de väljer bostadsort inte är samma som det var för deras föräldrar.
I dag finns större valmöjligheter. Ungdomar kan välja att fly från mossiga, instängda och omoderna platser till ställen där moderna värderingar frodas och där det är lättare att andas.
I rapporten jämförs Kalmar med andra universitetsorter. Fram träder en bild av en stad som avviker:
Högre medelålder. Lägre utbildningsnivå. Lägre andel personer med utländsk bakgrund. Och långt ner på RFSL:s rankning från 2006 över hbt-vänliga städer, homo- bi- och transsexuella. Bland annat.
Det är svårt att mäta attityder och grad av öppenhet för mångfald. Men tolerans mot homosexualitet kan ses som en indikator.
Flerspråkiga förskolor för utländska forskares barn och en handlingsplan mot homofobi är två av de konkreta exempel som kan få Kalmar att växa enligt rapporten. Och Thore Berggren säger, apropå den infekterade lokaldiskussionen:
– Här finns också ett getingbo att sticka huvudet i.
Men vad tycker han i lokalfrågan, måste universitetet bygga nytt, och just på Kvarnholmen?
– Jag håller med om att ju närmare inpå oss vi får universitetet, desto mer gynnas uppkomsten av en kreativ miljö.
– Kalmar är Sveriges näst minsta universitetsstad, men också den nyaste. Vi behöver inte göra om andras misstag. Jag tror att alla städer med förortscampus ångrar sig. Det sade man till oss även i framgångsrika Umeå.