I jakten på Kalmars kreativa framtid har Barometern hittat en sliten lokal full av stora drömmar. Här har både punkband och internationella musikproducenter huserat. Dessutom bjuder vi på ett drömtips till unga som vill arrangera egna evenemang.
Basgångarna dunkar ut i decembermörkret. Dubbeldörrarna står på vid gavel och släpper in kylan och fukten i de kala vitmålade korridorerna. Dörrarna är som luckor i en adventskalender: Märkta med klistermärken och bandnamn som antyder allt från coverband till experimentell hård rock.
Jakten på Kalmar kreativa oaser har lett Barometern till musikhuset Hangaren vid flygplatsen. Huset har tjänat Kalmars rockscen i 26 år. Den röda tegelbyggnaden som en gång tillhörde flygvapnet förvandlades till replokaler av ett gäng idealister redan 1987. Sedan dess har hundratals band kommit och gått.
– Det här stället är oerhört viktigt för Kalmars musikliv. Här finns allt från punkband till coverband. Kalmar hade inte haft alla de här banden om inte Hangaren hade funnits, säger Janne Midsjö, som sköter om lokalerna för Folkuniversitetets räkning. Han har själv spelat i band här, och var drivande i musikföreningen Hangaren, som drev huset fram till mitten av 00-talet.
På väggarna i korridoren har någon målat porträtt av Jim Morrison och Jimi Hendrix. Inne i en av replokalerna har akustikplattorna i taket ramlat ner. För att dämpa ljudet något har bandet hängt upp tyger på väggarna. Enligt Janne Midsjö är musikhuset en viktig mötesplats och inspirationspunkt. Musiker träffas och bildar nya band, eller snor idéer från varandra.
– Man hjälper varandra med utrustning, förstärkare och teknik.
– Och som musiker får man större kontaktytor. Det kan räcka med att man hör något, eller ser en affisch, och tänker att så kan vi också göra, säger Janne Midsjö.
Han berättar gärna om band och personer som spelat i lokalerna. Till exempel musikerna Patrik Magnusson och Johan Ramström, som spelade i uppmärksammade 90-talsbandet Popshop. De flyttade till Stockholm, och bildade det framgångsrika producentteamet Rampac, som bland annat skrivit låtar till Melodifestivalen.
Eller Torbjörn Karlsson från 3D-pop och Martin Andersson från Kurt-Olvars rebeller, som startat musikstudio i Kåremo.
I en replokal förbereder sig bandet Phisheye för att repa. Alla medlemmar utom sångerskan Maria Schönbeck har svarta masker som de poserar i för Barometerns fotograf.
Varför maskeringen?
– Vi vill inte vara mindless zombies. Vi vill sticka ut från jeans- och t-shirts-banden, Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen, säger ”Phishy”, en av killarna i svarta luvor, och skrattar lite.
Janne Midsjö tycker att Kalmar är rikt på kultur, och att kommunen är bra på att se musikens värde. Men han saknar en given musikscen: en central lokal där det är lätt att arrangera spelningar.
– Det är fruktansvärt få band som slår igenom. Men i Kalmar finns nog 100 band som inte har någonstans att spela. De flesta band vill inget hellre än att spela, men de måste ordna allt själva: som lokal, ljud och ljus. säger Janne Midsjö.
Samtidigt finns många som arrangerar musik. Eldsjälar som för egna pengar hyr in sig på någon av stadens krogar.
– Men då måste man hyra in sig på någon restaurang, som Söderport eller Witten. Det blir snabbt extremt dyrt. Bara ljud och ljus och mat till bandet kanske kostar 8 000–9 000 kronor, säger Janne Midsjö.
Hans dröm vore en lokal någonstans i centrum med ljus- och ljudanläggning och plats för 250–300 personer. Där skulle allt från rockband till teaterföreningar kunna arrangera vara medlemmar eller hyra in sig för en billig penning. Kommunen skulle äga lokalen och svara för skötseln.
– Det skulle berika Kalmars musikliv enormt. Fler band skulle startas, fler skulle vilja arrangera egna evenemang, säger Janne Midsjö.
– Det skulle kunna växa. Man bygger upp ett intresse och en publik. På sikt skulle det kunna bildas en jättestark arrangörsförening som har råd att ta hit större band. Det där saknas i Kalmar i dag. Enda chansen att se större band är sittande i Kalmarsalen eller på Stadsfesten.
Även medlemmarna i Phisheye efterlyser en central musikscen.
– Det behövs något mellanting mellan Guldfågeln Arena och Monokroms lilla scen, säger ”Phish stikk”.
– Det finns ju massor av olika replokaler. Det hade varit spännande och utvecklande om det fanns ett ställe där alla kunde samlas på, säger ”Dj Phish”.
Janne Midsjö har försiktiga förhoppningar om det planerade kulturhuset vid Tullslätten skulle kunna bli den scen han talar om. Men han är också orolig för att centret ska bli exklusivt. Då skulle man tappa många eldsjälar, tror han.
– Jag är lite rädd att det ska bli ett finkulturhus där man ska dricka vitt vin och se på exklusiva föreställningar, säger Janne Midsjö.
– Men det skulle kunna bli jättebra. Om alla kulturutövare är välkomna att arrangera där. Och om alla kulturutövare har råd att arrangera där.