Första gången Berga nämns i skrift är 1299 och då som en liten by där en av gårdarna ägdes av ett nybildat kloster i Kalmar.
Från 1700-talet finns kartor som visar boningshus, ladugårdar och andra byggnader väster om nuvarande Norra vägen ungefär där rivna Bergagården låg.
Byns stora ägor växte för att in på 1900-talet omfatta från i stort sett dagens E 22 i väster till sundet i öster. Då var sedan länge Berga by en självförsörjande enhet en halvmil norr om stan. Där fanns eller hade funnits stenkross, sågverk, foderkvarn, trädgårdsmästeri, slakteri, skräddare, handelsbod, skola, bryggeri, fattigstuga, tegelbruk, smed med mera.
Dagens Berga är Kalmars största stadsdel med eget centrum, vilket visserligen till en del raserades vid en anlagd brand 2011. Men lokala LW Fastigheter, som tog över efter det utländska företag som i många år lät Berga Centrum förfalla, återuppbygger och bygger nytt. LW försöker dessutom med nya namn som Berga stad och Berga backe.
Också den stora närliggande bostadsrättsföreningen Rimsmeden har satsat rejält på upprustning liksom Birgittakyrkan. Nu gäller det bara att stan ordnar så att gator och trafik fungerar bättre, exempelvis är vissa trottoarer snubbelfarliga med sina bulor och hål.
Berga egnahemsområde började bebyggas på 1920-talet. Vid Borgavägen,Villagatan, Vintergatan, Sjöliden och Stora Björnvägen med korsande tvärgator låg de första husen på markerna ned mot Kalmarsund. I början hade det dålig klang och liknades vid ett amerikanskt nybyggarsamhälle under guldruschen. Men fler familjer flyttade in och stans styrande kände sig tvingade att förbättra vägarna och så småningom ordna med gatubelysning.
Berga fick också stans första lokala bussförbindelse. Via Stortorget gick den till Johanneslund på söder. Bussens vändplats var vid speceriaffären i hörnet av Villagatan och Borgavägen. På lite avstånd fanns också en hållplats där tåget på Bergabanan stannade om man hissade en metafor.
Med tiden växte villaområdet och fick all tänkbar service in på knutarna. Men den, i form av mataffärer, bagerier, kiosker med mera, är borta sedan länge. Numera kan denna del av Berga beskrivas som ett stillsamt och välbärgat bostadsområde dit många vill flytta. Men för att aldrig glömma de första bebyggarnas kamp låter refrängen i egnahemsföreningens 60-årsvisa så här på melodin Petter och Frida:
Bergaborna inte nånsin tappat hoppet
fast det gått trögt för dem i det hela långa loppet
För Berga låg på landet och Kalmar det var stan
på dessa två var det skillnad som fan.
Från omkring 1960 har i områden väster och norr om villasamhället samt där Berga by låg tillkommit ett stort antal flerfamiljshus med gatuadresser som Rimsmedsvägen, Runvägen, Amorvägen, Klunkens backe, Trollbackevägen, Baltiska vägen, Lübecksvägen och Sagovägen. Lägg därtill Berga industriområde norr ut och man förstår hur stor stadsdelen är. Dessutom är den nästgårds till stans senaste affärscentrum med bland annat Ikea och fotbollsarenan.
Bergas centrumanläggning, som sedan en tid begåvats med bland annat nytt gym, det andra i området, uppfördes 1975 på den plats där det var meningen att Birgittakyrkan skulle ha legat. Men kyrkan byggdes i stället vid Säfströmska gården.
Vattensvampen på högsta kullen är områdets igenkänningsmärke. Den uppmärksammades under fjolåret av en kvinnlig arkitekt med rötter i Mellanöstern och Österrike. Hon gjorde utställningen om den i Konstmuseet. Hennes förvåning är stor över att tornet inte används som utsiktsplats och för restaurang. Är vi hemmablinda i Kalmar?
Kenneth Ottosson