– Om inte det här är ett ömmande skäl då är frågan vad ett ömmande skäl egentligen är.
– För mig är det väldigt enkelt. Lyckas vi inte följa vår moraliska kompass hela tiden kan vi åtminstone följa den när det gäller våra barn.
Pelle Baeck, barnläkare på länssjukhuset i Kalmar, har svårt att förstå de svenska myndigheternas argumentation. Artoo går en grav utvecklingsstörning till mötes om han utvisas. Denna medicinska bedömning har Baeck skickat till Migrationsdomstolen.
– Om man nu anser att så inte är fallet skulle jag gärna vilja veta vilken medicinsk expertis de stödjer sitt beslut på.
Det är nu två år sedan Pelle Baeck träffade Artoo för första gången. Då var pojken fem år och låg efter i utvecklingen.
Ett antal tester gjordes och ganska snart kunde man konstatera att pojken hade PKU.
Sedan dess har Artoo gått på strikt diet och fått sin medicin via en knapp på magen.
– Det här handlar om en familj som inte har några förutsättningar att klara sig i hemlandet om de skickas tillbaka. De kan inte läsa eller skriva, inte för att de är obegåvade, utan för att de aldrig fått lära sig.
– De har inga ekonomiska medel, ingen fri sjukvård och proteinersättningsmedlet är otroligt dyrt.
Pelle Baeck har gjort allt som stått i hans makt för att försöka få myndigheterna att ändra sig så att familjen kan stanna.
– Det är inte svårt att känna med pappans ångest. Han inser att hans barns hjärna håller på att förgiftas och han vet att det går att stoppa. Men han vet också att han inte har makten att göra det.
– Det bräcker med god marginal de små vardagsbekymmer vi ofta grubblar över här i Sverige.
Egentligen har vi alla en moralisk kompass som inser vad som är rätt eller fel, menar Pelle Baeck.
– Sedan finns det en massa konstiga dragningsfält som gör att den bara snurrar runt ibland. Men för mig är det enkelt. Den högsta principen är barnkonventionen. Vi måste åtminstone försöka göra det som är rätt för våra barn.
– En sådan här utvisning är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Familjen har ingen chans att köpa medicinen i sitt hemland. Då går pojken oundvikligen mot en grav utvecklingsstörning – något som vi skulle ha kunnat förhindra.