I Stockholm är den årliga Pridefestivalen i full gång. Prideflaggor smyckar stadens alla bussar och gator.
I Kalmar lyser regnbågens färger med sin frånvaro.
– Jag och min flickvän skulle aldrig kunna tänka oss att bo i Kalmar igen, säger Maria som har lämnat Kalmar för Stockholm.
Sedan RFSL lade ner sin verksamhet 2009 har det varit stiltje i hbtq-vindarna i Kalmar. Allt medan den närliggande staden Växjö har en livlig RFSL-förening och har ordnat egna prideparader. Sedan 2008 erbjuder RFSL hbt-certifiering, främst för vård- och omsorgssektorn. Men i Kalmar finns det inte någon verksamhet som är hbt- certifierad, inte ens ungdomsmottagningen.
Tidigare i år skrev Barometern att Antidiskrimineringsbyrån i Kalmar sedan starten 2005 inte har fått in en enda anmälan från en hbtq-person som känt sig kränkt. Ordförande Lars Holmberg menar att det inte handlar om att problemen inte finns, utan snarare om att hbtq- personer väljer att flytta från Kalmar.
En av dem är Maria, som i verkligheten heter något annat. Hon bodde i Kalmar?i?många år, men när hon och hennes flickvän bestämde sig för att skaffa barn gick flyttlasset till Stockholm.
– Men jag kan inte säga att det är på grund av att folk har fördomar. Jag mötte aldrig någon som var negativt inställd till min läggning. Det handlar mer om att den heterosexuella normen är väldigt tydlig i Kalmar. Om jag började på ett nytt jobb så frågade folk mig ”har du pojkvän?”. I Stockholm frågar de mig ”har du partner?”. I Kalmar vet folk knappt att det finns andra sätt att leva på än kvinna och man.
Vilken är den största skillnaden med att vara öppet homosexuell i Stockholm mot i Kalmar?
– I Kalmar är det inte så många som är öppet homo eller bi, då känner man sig lite avvikande. De flesta som är homo eller bi flyttar från Kalmar, i alla fall de jag känner. Man blir sedd på ett helt annat sätt här i Stockholm, i Kalmar är det knappt som att man finns. Nu när vi vill ha barn är det också för deras skull vi har flyttat. De ska inte behöva känna sig ensamma. Vi vill ge dem chansen att se att det finns andra familjekonstellationer än mamma, pappa, barn.
Du ville bara ställa upp på intervju om du fick vara anonym, varför då?
– Jag känner nog bara inget behov av att visa upp mig.
Hade det varit annorlunda om artikeln handlade om någonting annat än just din sexuella läggning?
– Ja kanske, det blir ju ett moment 22. Jag vill att folk ska bli mer öppna, samtidigt?som jag själv inte riktigt kan stå för den jag är. Det som gör att jag inte kan vara helt öppen med det här handlar kanske mer om mina egna fördomar. Om hur jag tror att folk ska reagera.